Mellan den 17 till den 23 februari 2025 var jag på Lofoten med Serkan Günes och Florian Warnecke och fotograferade.
Vi bodde i Leknes och gjorde därifrån turer ut till intressanta miljöer.
Vad händer om man tappar färgen?
Några bilder från ovan samt några nya bilder här i svartvitt, det vill säga enbart form och kontrast.
Lite om Lofoten och vår resa.
Lofoten ligger, som jag tror dom flesta vet, i norra Norge norr om polcirkeln.
Lofoten användes först som benämning av Vestvågöya och betyder precis som man tror Lodjurets fot/tass.
Det bor ca 25000 personer bofast på Lofoten.
Bergen verkar enorma med sina branta sidor och höga tinnar, högsta berget Higravtindan, 1146 m, ligger på Austvågöya.
Avstånden är längre än man tror, från Evenes flygplats till Lofotens sydspets är det ca 200 km fågelvägen men då vägarna är smala krokiga och följer strandlinjen är restiderna mycket långa.
Under veckan i februari som vi var där hade vi alla varianter på väder!
Snöfall, regn, molnigt, klart, kuling, stiltje, kallt, varmt.
När vi kom var allt vitt med upp till en halv meter snö på sina ställen när vi åkte var det barmark. På torsdagen smälte snön regnet öste ner och jag har aldrig varit så genomblöt trotts regntäta kläder. På fredagen var det uppehåll och ganska klart men så starka vindar att vi nästan blåste bort.
Så vädret är omväxlande på Lofoten.
Bilden är tagen från bussen, genom sidorutan, när vi åker och behövde redigeras hårt.
Men jag tycker bilden har sin plats här för att visa landskapet.
Bilden togs halv fyra på tisdagen under bussfärden från Evrenes till Leknes.
Bilden är tagen i motljus med stora partier i skugga bakom bergen så kontrastomfånget är stort!
Bilden lämpar sig inte för tryck!
